Minneskonsert 2005.
Hittade ett gäng bilder från när jag spelade på Marley Memorial 2005. Skojsigt.
Tänkte att jag nu skulle dela med mig av några av dem. (klicka för större)
Vs. Babylon och glad
åskådare.
Jag, för 4 år sen. 
A.k.a "Svågerbandet".
Med min Älskling i mina
händer.
Vs. Babylon i all sin 
tro att det är min mamma...
Spellistan för dagen. 
Vs. Babylon gör Fjortisarna glada.
Underskattade Spel: Freedom Fighters.
Titel: Freedom Fighters
Utvecklare: Io Interactive
Gavs ut: 2003
Konsol: PS2, GC, Xbox, PC
Start på en ny bloggserie jag förmodligen aldrig kommer fullfölja. Den handlar (rätt uppenbart) om spel jag tycker är underskattade.
Sovjetunionen lyckades att innan USA utveckla atombomben och testköra den på ett tills då Hitler-styrt Berlin, Och därmed avsluta Andra Världskrigt och lyckas få ett övertag som USA och dess allierade inte skulle värja sig mot.
Sovjet använder sin makt och sitt övertag för att lyckas dra igen Järnridån över hela Europa och större delan av mellanöstern. Genom politiska spel och rena hot om utplåning lyckas de övertala länder som Kuba att låta dem bygga avfyrningsstationer för kärnvapenmissiler i deras land.
Freedom Fighters utspelar sig i New York under en alternativ version av 90-talet.
Du spelar som Chris Stone, en rörmokare, patriot och behändigt nog verkar han ha full förståelse över hur allehanda vapen fungerar.
Chris och hans bror är ute och ska mecka rör i en lägenhet på Manhattan när den sovjetiska armén dundrar in och skjuter på måfå omkring sig alá Rambo. Chris lyckas fly undan, men den något överviktig brodern blir fångad och inlåst på ett postkontor.
Så nu är det upp till dig, beväpnad med rörtång och granatkastare, att först rädda din bror och sedan få hjältekomplex och försöka dig på att rädda ditt kära hemland.
Spelet beskrivs som ett "thirdperson shooter". Du spelar alltså ur en såkallad tredjepersons vy.
Vilket kan vara att fördera då det ibland innefattar en del hoppande och duckande. något som tar stryk av en sådan här vy är dock siktet. Det är mer en två gånger man lossar av en rejäl salva för att likvidera en ensam liten ryss.
Du behöver dock aldrig känna dig ensam när du ska ut på ryssjakt. runt om i staden står det andra Freedom Fighters och trycker, och om de tycker att du är tillräckligt cool och tuff så hakar de på och lyder din minsta vink. För att du ska bli tillräckligt cool och tuff måste du fylla upp din "Karismamätare". Den fungerar lite som när man gick i högstaidet, fast istället för att blir coolare när man röker eller dricker så blir man det genom att utföra gärningar så som att spränga en bensinmack, hissa flaggor eller skjuta en rysk general mellan ögonen.
Freedom Fighters är utvecklat av den danska stuidon Io Interactive som även gav oss Hitman-spelen.
Vilket tydligt märks i menysystemen, där man exempelvis skiftar vapen med styrkorset.Och är precis som i ovenstående spel, en väldigt smart lösning. 
Något man kan störa sig på är dock storyn. Inte det att den är dålig, för det är den verkligen inte. Den är bara väldigt,väldigt outvecklad. Man blir nästan lite tårögd när man märker hur mycket mer de kunde ha gjort med storyn bara om de haft lite mer ork/budget. Personutveckling av huvudrollerna är näst intill obefintlig. Sorgligt.
Sak nummero tre jag stör mig på är sista banan i spelet. Nivån som avslutar själva spelet och ger oss lite klarhet i storyn. Det är inte det att den inte är bra, för det är den, Utan för att den inte är "obligatorisk" för att klara spelet.
EA (utgivarna) tyckte tydligen att det var en smart idé att lägga till den som "extrabana" för de personer som klarar spelet på de två senare svårigetsgraderna. Väldigt smart. Inte.
Men i vilket fall tycker jag nu att du och din familj, dina vänner och din chef ska springa ut och köpa 5 ex var av spelet. För jag vill nämligen se en uppföljare, och det kommer inte hända om inte försäljningen går upp. Så lyd nu.
Maria Hallman är synd.
Homosexualitet är synd (dålig ordvits?) är tydligen en bok som "tar upp en ödesfråga för Sveriges framtid".
Jag vet inte om man ska skratta eller gröpa ur sina ögon med en sked när man tittar på reklamfilmen.
Väck inte den Esbjoorn som sover.
Ville bara dela med mig av den visdomen.
Årets bästa Julkalender!
Varje dag i December får den mig att skratta gott. Det här mina damer och herrar, är humor på hög nivå.
Njut.
Och på sjunde dagen vilade Han.
Dags för lite firande! Mina tre första "reklam-kommentarer" kom inflygandes på mitt förra inlägg!
Och som svar till Marie Picasso: Jag skiter i hur länge sen det var du vann Idol och därmed började förpesta musik-Sverige. Men jag lovar att fira den dagen du tillkännager att du ska sluta som artist och flytta till Island för att forska om fotsvamp.
Idag har jag inte varit överdrivet kreativ, blev lite sent igår. Hade lite fest här igår, och Robin sov i soffan över natten. Han fortsatte festa nu på morgonen när han vaknade.
Hård kille.
Har även suttit och pulat lite med bloggen. Som de av er som är uppmärksamma har sett, har jag lagt upp två äldra inlägg som jag stulit tillbaka från Mansjouren.blogg.se som jag förut drev ihop med Nisse.
Jag hade tänkt följa upp de inläggen lite senare när lsuten faller in.
Saknat Matidha har jag hunnit göra också, som vanligt när jag inte får vara med henne. Blev ju inte lättare av att få veta att vi inte kunde ses imorgon som det var tänkt. Jag saknar dig Älskling!
Nej, nu går det inte längre, nu måste jag gå och ringa henne.
Som tack för tålamodet med mitt svammel så postar jag härmed bild på mina tre senaste spelinköp.
The saga begins.
I vilket fall så är NES (Nintendo Entertainment System) bland det bästa som hände mig när jag växte upp. Jag var en "reject" under hela min barndom (och långt in i tonåren). Men med hjälp av mitt Nintendo 8-bit blev jag en hjälte, en hjälte som räddade planeter och prinsessor (om de inte råkade vara i nästa slott), jag samlade trianglar och kristaller och hoppade sönder pannbenet på åtskilliga Goombas, eller Ugglor som jag kallade dem när jag var liten. Jag var äntligen någon som betydde något, jag gjorde skillnad! Iallafall tills mamma sa att det var läggdags.
Jag vet att det inte bara är jag som har fina minnen från "gamle grå". Vilken unge född mellan 75-90 spelade inte Super Mario? Eller i vilket fall visste vem denna mustach prydde man var.
Jag tänkte nu dela med mig av mina absoluta favorit till NES, i ingen specifik ordning.
Mega Man
Fy fasiken vad jag älskade det här spelet! Det här är nog inte bara ett av de bästa spelen till NES, utan ett av genom tiderna bästa spel. Mega Man är en av mina två absoluta favoriter när det gäller spelhjältar. Jag drömmer fortfarande mardrömmer om den otroligt äckliga Ice Man banan (utrota alla eskimåer!)
Punch Out!
Boxnings spel! Spelet hette från början "Mike Tysons Punch Out" men jag antar att licensen för att använda hans namn gick ut efter en tid, och senare tryckta kasetter hette då bara Punch Out. Jag har väldigt fina minnen från när jag och min Morbror satt och spelade det här i mitt rum när jag var liten. Ord som "va fan ska man själv vara en lite räka för" och "slå fettot!" hördes ofta komma från min morbrors mun. att spela som en kille som inte ens når upp till motståndarnas otroligt manliga,och håriga magar, och att Mario agerar dommare och med Mike Tyson som (otroligt ful) slutboss kan inte ett spel inriktat på boxning bli bättre.
Ice Climbers
Det där jag sa om Eskimåer gäller inte när det kommer till hjältarna i Ice Climbers, som bär namnen Popo och Nana.
Det här spelet är nog den absolut bästa två-spelar upplevelsen du kan få på NES. Slå sönder tak gjort av psykadeliskt färgad is med en hammare lika stor som din tjocka faster, slakta isbjörnar och lurvbollar och samla äggplantor på väg upp till den stora fågelsaken i slutet av banan. Välj om du vill hjälpa eller stjälpa din vän. Eller, välj det sistnämnda, bra mycket roligare.
The Legend of Zelda
Det var här det började: sagan om en sovande prinsessan (Zelda) som behövde räddas, sagan om den bekräftelsesökande, stumma pojken med dålig klädsmak (Link). Något som är lite historiskt med just det här spelet är att det var faktiskt det allra första spelet du kunde spara på med en vanlig sparfil. Alltså det första spelet med inbyggt sparminne. Även det första spelet som släpptes sprayad med guldfärg köpt på Biltema.
Kid Icarus
Spelet från helvetet där du axlar rollen som en ängel. Spelet är sjukt jävla svårt. Men även sjukt jävla mother fucking roligt.Jag skämms över att säga det, men jag har aldrig klarat det här spelet, det enda jag lyckats med när jag spelat det är att slå sönder handkontroller så det låter som om det är knäckebröd i dem. Du spelar alltså som den handikappade ängeln Pit. Fjäderfånen Pit kan inte flyga, men han kan hoppa (lika bra som en gråsten ungefär) och ska rädda någon form av gudinna har jag för mig. Låter som en bra ide? "Våra GUDINNA är borta, vi skickar ut Pit, killen som INTE KAN FLYGA".
Nothingtown. (part 1)
Nämligen min födelseort. Skärblacka.
Skärblacka är orten jag är född och levde mina första 19 år i.
Blacka som det kallas, är en mindre ort som ligger lite mer än 2mil utanför Norrköping, och har kanske en sisådär 4000 invånare.
Blacka skulle kunna beskrivas som porten till helvetet ungefär. Nu kanske jag överdriver, och många som är uppväxta "på landet" anser nog det om sina hemtrakter. Men det stämmer bra in på större mängden av invånarna här.
För mig veterligen ingen plats där så många lögnaktiga, egocentriska och morallösa personer har bosatt sig (ja okej då, möjligtvis Finspång)
Omoraliska handlingar är något som genomsyrat min uppväxt i Skärblacka. Min far lämnde min mor ensam med tre barn (mig och mina två systrar) när jag var runt 5 år. Han lämnade henne för två älskarinnor, den ena var en lång ranglig historia från Mora, och den andra var arbetet. Min far lät alltid jobbet gå före, alltid. Jag antar att det var vad han levde för både då och nu.
Min mor kämpade hårt för att ta hand om oss och inte falla allt för djupt i det där mörka hålet, som alla har stått på randen till och tittat ner i, när vi haft en älskad som lämnat oss. Och om det inte vore för mina morföräldrar är jag osäker på om vi hade klarat oss ur allt så pass bra som vi gjorde.
För det gjorde vi, jag och mina systrar står varandra så pass nära jag tror syskon kan göra. Men det beror inte enbart på allt detta, men mycket "tack vare" de saker vi var tvungna att genomlida tillsammans.
Men det tar jag vid ett senare tillfälle.
Long time no hear.
Vad har hänt sen sist? Mycket, för mycket för att skriva allt i samma inlägg, får väl dela upp det lite kanske.
Men lite kortfattat har jag firat 1,2,3 och 4 månadsdagar med min älskade älskling älsk. 4 underbara månader.
Har även fyllt år, 21 till råga på allt. Varit på Håkan Hellström konsert och sett Magnus Betnér uppträda på Konsert och Kongress. Och hunnit averka några grymma fester.
Skriver mer när lusten faller in.
Cheerio!
-insert name of choice-
who you gonna call? MANSSJOUREN!
Föresten så borde jag väl tillägga att jag INTE är bög. Utan det var ett vad mellan mig och Nips som gick ut på att jag skulle låtsas vara bög i en månad. jag klarade tre veckor.
Nu ska jag packa inför Gbg resan imorn. Skriver mer om allt imorn när jag har lite tid att döda.
Demon-kakmonstret och Demon-tvålen säger hej =D
Fylleblogg.
Vi kam inte damsa, men vi kan röja.
Knock,knock?
Litte-Gamers är ju alltid skoj :)
Det man inte vet...
Relativt trevlig dag har det nog varit endå.
Hade psykologi i skolan idag, där en kille som lider av schizofreni förläste. Det var relativt intressant att lyssna på honom. men rent faktamässigt lärde jag mig inget nytt. Och lektionen hade blivit så mycket bättre om min korkade klass lärde sig lyssna när någon pratar så att denne slipper förklara samma sak tre gånger.
Efter skolan drällde jag runt lite på stan och väntade på Vincent ( även känd som sengångaren). Sen blev det fika på fräcka, med "gänget" som vissa säger. Vaddå gänget? hur jädra töntigt är inte det?
Senare drog jag,Tvålen,Vincent,Nips och Vix vidare för att planera våran camping. Någon som vet hur mycket ett bigg-ass millitärttält kostar?
When I know I'm facing an end?
"suger du av langar-lasse för en middag på gothia towers?"
Nu har jag varit så där dålig på att uppdatera igen. Fy mig.
Jag tar och sumerar förra veckan.
Jag kommer knappt ihåg måndag-tisdag. Men gissar på att det var mycket skola då.
på onsdag fick jag för mig att dra till Linköping och festa lite. Det blev jag, Tvålen, Mat-hilda och Hockey som gick ut. Jag blev värsta polers med vakten, bartendern flörtade lite med mig och jag kastade ut en stor-alkis. Grymt.
När klockan blev tre kom jag på att det kanske vore bra att hitta någonstans att sova, Tvålen drog hem och jag tyckte det skulle vara roligare att festa lite till. Men så raggade Hockey upp tre killar (En galen italienare, en kille med konstig röst och en kille vid namn Oskar) och löste problemet med sovplats. De bodde på ett student boende, och jag hade inte en aning om var jag var. Tills dagen efter när jag skulle till tåget, då upptäckte jag att vi var på Flamman (ca 100m från där Tvålen bor). Bra jobbat.
Torsdagen gick till att sova. Har även ett svagt minne av att någon ringde mig, ett antal gånger.
Fredagen så blev det fest hos Vincent. Det var grymt roligt faktiskt. Vi förflyttade oss efter ett tag till Galen-Robin. Där blev det ännu mer folk, gamla som nya bekantskaper träffades. Och jag drack någon form av (vad jag trodde) Alkohol-té... Det var mer i den skiten än sprit kan man säga.... blä..
Lördag-söndag blev det en jädra massa filmtittande med Mat-hilda (hon ska flytta in här). Vi åt även skräpmat två dagar i rad, så blir det att leva på regnvatten och tulpaner i veckan för att väga upp det.
Nu tänkte jag lägga upp ett gäng bilder. Bara för att jag gillar bilder.
Tvålen är inte alltid så glad på mig. Mat-hilda spelar cool
GAAAAAH! Den ökände Pungmus
Vincent's favvis.
Btw, jag har blivit homosexuell.
