Eternal Ace

Nu är egentligen rubriken lite missledande till viss del. Det jag tänke skriva om i det här inlägget är inget mindre än modern till den tv-spelskultur vi har idag, NES. Men egentligen fanns "digitala spel" mer en tio år innan NES.

I vilket fall så är NES (Nintendo Entertainment System) bland det bästa som hände mig när jag växte upp. Jag var en "reject" under hela min barndom (och långt in i tonåren). Men med hjälp av mitt Nintendo 8-bit blev jag en hjälte, en hjälte som räddade planeter och prinsessor (om de inte råkade vara i nästa slott), jag samlade trianglar och kristaller och hoppade sönder pannbenet på åtskilliga Goombas, eller Ugglor som jag kallade dem när jag var liten. Jag var äntligen någon som betydde något, jag gjorde skillnad! Iallafall tills mamma sa att det var läggdags.

Jag vet att det inte bara är jag som har fina minnen från "gamle grå". Vilken unge född mellan 75-90 spelade inte Super Mario? Eller i vilket fall visste vem denna mustach prydde man var.
Jag tänkte nu dela med mig av mina absoluta favorit till NES, i ingen specifik ordning.

Mega Man
Fy fasiken vad jag älskade det här spelet! Det här är nog inte bara ett av de bästa spelen till NES, utan ett av genom tiderna bästa spel. Mega Man är en av mina två absoluta favoriter när det gäller spelhjältar. Jag drömmer fortfarande mardrömmer om den otroligt äckliga Ice Man banan (utrota alla eskimåer!) 
  


Punch Out!
Boxnings spel! Spelet hette från början "Mike Tysons Punch Out" men jag antar att licensen för att använda hans namn gick ut efter en tid, och senare tryckta kasetter hette då bara Punch Out. Jag har väldigt fina minnen från när jag och min Morbror satt och spelade det här i mitt rum när jag var liten. Ord som "va fan ska man själv vara en lite räka för" och "slå fettot!" hördes ofta komma från min morbrors mun. att spela som en kille som inte ens når upp till motståndarnas otroligt manliga,och håriga magar, och att Mario agerar dommare och med Mike Tyson som (otroligt ful) slutboss kan inte ett spel inriktat på boxning bli bättre.



Ice Climbers
Det där jag sa om Eskimåer gäller inte när det kommer till hjältarna i Ice Climbers, som bär namnen Popo och Nana.
Det här spelet är nog den absolut bästa två-spelar upplevelsen du kan få på NES. Slå sönder tak gjort av psykadeliskt färgad is med en hammare lika stor som din tjocka faster, slakta isbjörnar och lurvbollar och samla äggplantor på väg upp till den stora fågelsaken i slutet av banan. Välj om du vill hjälpa eller stjälpa din vän. Eller, välj det sistnämnda, bra mycket roligare.



The Legend of Zelda
Det var här det började: sagan om en sovande prinsessan (Zelda) som behövde räddas, sagan om den bekräftelsesökande, stumma pojken med dålig klädsmak (Link). Något som är lite historiskt med just det här spelet är att det var faktiskt det allra första spelet du kunde spara på med en vanlig sparfil. Alltså det första spelet med inbyggt sparminne. Även det första spelet som släpptes sprayad med guldfärg köpt på Biltema.



Kid Icarus
Spelet från helvetet där du axlar rollen som en ängel. Spelet är sjukt jävla svårt. Men även sjukt jävla mother fucking roligt.Jag skämms över att säga det, men jag har aldrig klarat det här spelet, det enda jag lyckats med när jag spelat det är att slå sönder handkontroller så det låter som om det är knäckebröd i dem. Du spelar alltså som den handikappade ängeln Pit. Fjäderfånen Pit kan inte flyga, men han kan hoppa (lika bra som en gråsten ungefär) och ska rädda någon form av gudinna har jag för mig.  Låter som en bra ide? "Våra GUDINNA är borta, vi skickar ut  Pit, killen som INTE KAN FLYGA".