Underskattade Spel: Freedom Fighters.
Titel: Freedom Fighters
Utvecklare: Io Interactive
Gavs ut: 2003
Konsol: PS2, GC, Xbox, PC
Start på en ny bloggserie jag förmodligen aldrig kommer fullfölja. Den handlar (rätt uppenbart) om spel jag tycker är underskattade.
Sovjetunionen lyckades att innan USA utveckla atombomben och testköra den på ett tills då Hitler-styrt Berlin, Och därmed avsluta Andra Världskrigt och lyckas få ett övertag som USA och dess allierade inte skulle värja sig mot.
Sovjet använder sin makt och sitt övertag för att lyckas dra igen Järnridån över hela Europa och större delan av mellanöstern. Genom politiska spel och rena hot om utplåning lyckas de övertala länder som Kuba att låta dem bygga avfyrningsstationer för kärnvapenmissiler i deras land.
Freedom Fighters utspelar sig i New York under en alternativ version av 90-talet.
Du spelar som Chris Stone, en rörmokare, patriot och behändigt nog verkar han ha full förståelse över hur allehanda vapen fungerar.
Chris och hans bror är ute och ska mecka rör i en lägenhet på Manhattan när den sovjetiska armén dundrar in och skjuter på måfå omkring sig alá Rambo. Chris lyckas fly undan, men den något överviktig brodern blir fångad och inlåst på ett postkontor.
Så nu är det upp till dig, beväpnad med rörtång och granatkastare, att först rädda din bror och sedan få hjältekomplex och försöka dig på att rädda ditt kära hemland.
Spelet beskrivs som ett "thirdperson shooter". Du spelar alltså ur en såkallad tredjepersons vy.
Vilket kan vara att fördera då det ibland innefattar en del hoppande och duckande. något som tar stryk av en sådan här vy är dock siktet. Det är mer en två gånger man lossar av en rejäl salva för att likvidera en ensam liten ryss.
Du behöver dock aldrig känna dig ensam när du ska ut på ryssjakt. runt om i staden står det andra Freedom Fighters och trycker, och om de tycker att du är tillräckligt cool och tuff så hakar de på och lyder din minsta vink. För att du ska bli tillräckligt cool och tuff måste du fylla upp din "Karismamätare". Den fungerar lite som när man gick i högstaidet, fast istället för att blir coolare när man röker eller dricker så blir man det genom att utföra gärningar så som att spränga en bensinmack, hissa flaggor eller skjuta en rysk general mellan ögonen.
Freedom Fighters är utvecklat av den danska stuidon Io Interactive som även gav oss Hitman-spelen.
Vilket tydligt märks i menysystemen, där man exempelvis skiftar vapen med styrkorset.Och är precis som i ovenstående spel, en väldigt smart lösning. 
Något man kan störa sig på är dock storyn. Inte det att den är dålig, för det är den verkligen inte. Den är bara väldigt,väldigt outvecklad. Man blir nästan lite tårögd när man märker hur mycket mer de kunde ha gjort med storyn bara om de haft lite mer ork/budget. Personutveckling av huvudrollerna är näst intill obefintlig. Sorgligt.
Sak nummero tre jag stör mig på är sista banan i spelet. Nivån som avslutar själva spelet och ger oss lite klarhet i storyn. Det är inte det att den inte är bra, för det är den, Utan för att den inte är "obligatorisk" för att klara spelet.
EA (utgivarna) tyckte tydligen att det var en smart idé att lägga till den som "extrabana" för de personer som klarar spelet på de två senare svårigetsgraderna. Väldigt smart. Inte.
Men i vilket fall tycker jag nu att du och din familj, dina vänner och din chef ska springa ut och köpa 5 ex var av spelet. För jag vill nämligen se en uppföljare, och det kommer inte hända om inte försäljningen går upp. Så lyd nu.
The saga begins.
I vilket fall så är NES (Nintendo Entertainment System) bland det bästa som hände mig när jag växte upp. Jag var en "reject" under hela min barndom (och långt in i tonåren). Men med hjälp av mitt Nintendo 8-bit blev jag en hjälte, en hjälte som räddade planeter och prinsessor (om de inte råkade vara i nästa slott), jag samlade trianglar och kristaller och hoppade sönder pannbenet på åtskilliga Goombas, eller Ugglor som jag kallade dem när jag var liten. Jag var äntligen någon som betydde något, jag gjorde skillnad! Iallafall tills mamma sa att det var läggdags.
Jag vet att det inte bara är jag som har fina minnen från "gamle grå". Vilken unge född mellan 75-90 spelade inte Super Mario? Eller i vilket fall visste vem denna mustach prydde man var.
Jag tänkte nu dela med mig av mina absoluta favorit till NES, i ingen specifik ordning.
Mega Man
Fy fasiken vad jag älskade det här spelet! Det här är nog inte bara ett av de bästa spelen till NES, utan ett av genom tiderna bästa spel. Mega Man är en av mina två absoluta favoriter när det gäller spelhjältar. Jag drömmer fortfarande mardrömmer om den otroligt äckliga Ice Man banan (utrota alla eskimåer!)
Punch Out!
Boxnings spel! Spelet hette från början "Mike Tysons Punch Out" men jag antar att licensen för att använda hans namn gick ut efter en tid, och senare tryckta kasetter hette då bara Punch Out. Jag har väldigt fina minnen från när jag och min Morbror satt och spelade det här i mitt rum när jag var liten. Ord som "va fan ska man själv vara en lite räka för" och "slå fettot!" hördes ofta komma från min morbrors mun. att spela som en kille som inte ens når upp till motståndarnas otroligt manliga,och håriga magar, och att Mario agerar dommare och med Mike Tyson som (otroligt ful) slutboss kan inte ett spel inriktat på boxning bli bättre.
Ice Climbers
Det där jag sa om Eskimåer gäller inte när det kommer till hjältarna i Ice Climbers, som bär namnen Popo och Nana.
Det här spelet är nog den absolut bästa två-spelar upplevelsen du kan få på NES. Slå sönder tak gjort av psykadeliskt färgad is med en hammare lika stor som din tjocka faster, slakta isbjörnar och lurvbollar och samla äggplantor på väg upp till den stora fågelsaken i slutet av banan. Välj om du vill hjälpa eller stjälpa din vän. Eller, välj det sistnämnda, bra mycket roligare.
The Legend of Zelda
Det var här det började: sagan om en sovande prinsessan (Zelda) som behövde räddas, sagan om den bekräftelsesökande, stumma pojken med dålig klädsmak (Link). Något som är lite historiskt med just det här spelet är att det var faktiskt det allra första spelet du kunde spara på med en vanlig sparfil. Alltså det första spelet med inbyggt sparminne. Även det första spelet som släpptes sprayad med guldfärg köpt på Biltema.
Kid Icarus
Spelet från helvetet där du axlar rollen som en ängel. Spelet är sjukt jävla svårt. Men även sjukt jävla mother fucking roligt.Jag skämms över att säga det, men jag har aldrig klarat det här spelet, det enda jag lyckats med när jag spelat det är att slå sönder handkontroller så det låter som om det är knäckebröd i dem. Du spelar alltså som den handikappade ängeln Pit. Fjäderfånen Pit kan inte flyga, men han kan hoppa (lika bra som en gråsten ungefär) och ska rädda någon form av gudinna har jag för mig. Låter som en bra ide? "Våra GUDINNA är borta, vi skickar ut Pit, killen som INTE KAN FLYGA".
