Väck inte den Esbjoorn som sover.
Min flickvän är så jäkla söt när hon sover! Sötast rent av sagt.
Ville bara dela med mig av den visdomen.
Ville bara dela med mig av den visdomen.
Årets bästa Julkalender!
För tredje året i rad är http://oioioi.se!
Varje dag i December får den mig att skratta gott. Det här mina damer och herrar, är humor på hög nivå.
Njut.
Varje dag i December får den mig att skratta gott. Det här mina damer och herrar, är humor på hög nivå.
Njut.
Och på sjunde dagen vilade Han.
Som utlovat skriver jag nu när jag har lust. Även om jag inte direkt har någon ro till det.
Dags för lite firande! Mina tre första "reklam-kommentarer" kom inflygandes på mitt förra inlägg!
Och som svar till Marie Picasso: Jag skiter i hur länge sen det var du vann Idol och därmed började förpesta musik-Sverige. Men jag lovar att fira den dagen du tillkännager att du ska sluta som artist och flytta till Island för att forska om fotsvamp.
Idag har jag inte varit överdrivet kreativ, blev lite sent igår. Hade lite fest här igår, och Robin sov i soffan över natten. Han fortsatte festa nu på morgonen när han vaknade.
Hård kille.
Har även suttit och pulat lite med bloggen. Som de av er som är uppmärksamma har sett, har jag lagt upp två äldra inlägg som jag stulit tillbaka från Mansjouren.blogg.se som jag förut drev ihop med Nisse.
Jag hade tänkt följa upp de inläggen lite senare när lsuten faller in.
Saknat Matidha har jag hunnit göra också, som vanligt när jag inte får vara med henne. Blev ju inte lättare av att få veta att vi inte kunde ses imorgon som det var tänkt. Jag saknar dig Älskling!
Nej, nu går det inte längre, nu måste jag gå och ringa henne.
Som tack för tålamodet med mitt svammel så postar jag härmed bild på mina tre senaste spelinköp.
Dags för lite firande! Mina tre första "reklam-kommentarer" kom inflygandes på mitt förra inlägg!
Och som svar till Marie Picasso: Jag skiter i hur länge sen det var du vann Idol och därmed började förpesta musik-Sverige. Men jag lovar att fira den dagen du tillkännager att du ska sluta som artist och flytta till Island för att forska om fotsvamp.
Idag har jag inte varit överdrivet kreativ, blev lite sent igår. Hade lite fest här igår, och Robin sov i soffan över natten. Han fortsatte festa nu på morgonen när han vaknade.
Hård kille.
Har även suttit och pulat lite med bloggen. Som de av er som är uppmärksamma har sett, har jag lagt upp två äldra inlägg som jag stulit tillbaka från Mansjouren.blogg.se som jag förut drev ihop med Nisse.
Jag hade tänkt följa upp de inläggen lite senare när lsuten faller in.
Saknat Matidha har jag hunnit göra också, som vanligt när jag inte får vara med henne. Blev ju inte lättare av att få veta att vi inte kunde ses imorgon som det var tänkt. Jag saknar dig Älskling!
Nej, nu går det inte längre, nu måste jag gå och ringa henne.
Som tack för tålamodet med mitt svammel så postar jag härmed bild på mina tre senaste spelinköp.
The saga begins.
Nu är egentligen rubriken lite missledande till viss del. Det jag tänke skriva om i det här inlägget är inget mindre än modern till den tv-spelskultur vi har idag, NES. Men egentligen fanns "digitala spel" mer en tio år innan NES.
I vilket fall så är NES (Nintendo Entertainment System) bland det bästa som hände mig när jag växte upp. Jag var en "reject" under hela min barndom (och långt in i tonåren). Men med hjälp av mitt Nintendo 8-bit blev jag en hjälte, en hjälte som räddade planeter och prinsessor (om de inte råkade vara i nästa slott), jag samlade trianglar och kristaller och hoppade sönder pannbenet på åtskilliga Goombas, eller Ugglor som jag kallade dem när jag var liten. Jag var äntligen någon som betydde något, jag gjorde skillnad! Iallafall tills mamma sa att det var läggdags.
Jag vet att det inte bara är jag som har fina minnen från "gamle grå". Vilken unge född mellan 75-90 spelade inte Super Mario? Eller i vilket fall visste vem denna mustach prydde man var.
Jag tänkte nu dela med mig av mina absoluta favorit till NES, i ingen specifik ordning.
Mega Man
Fy fasiken vad jag älskade det här spelet! Det här är nog inte bara ett av de bästa spelen till NES, utan ett av genom tiderna bästa spel. Mega Man är en av mina två absoluta favoriter när det gäller spelhjältar. Jag drömmer fortfarande mardrömmer om den otroligt äckliga Ice Man banan (utrota alla eskimåer!)
Punch Out!
Boxnings spel! Spelet hette från början "Mike Tysons Punch Out" men jag antar att licensen för att använda hans namn gick ut efter en tid, och senare tryckta kasetter hette då bara Punch Out. Jag har väldigt fina minnen från när jag och min Morbror satt och spelade det här i mitt rum när jag var liten. Ord som "va fan ska man själv vara en lite räka för" och "slå fettot!" hördes ofta komma från min morbrors mun. att spela som en kille som inte ens når upp till motståndarnas otroligt manliga,och håriga magar, och att Mario agerar dommare och med Mike Tyson som (otroligt ful) slutboss kan inte ett spel inriktat på boxning bli bättre.
Ice Climbers
Det där jag sa om Eskimåer gäller inte när det kommer till hjältarna i Ice Climbers, som bär namnen Popo och Nana.
Det här spelet är nog den absolut bästa två-spelar upplevelsen du kan få på NES. Slå sönder tak gjort av psykadeliskt färgad is med en hammare lika stor som din tjocka faster, slakta isbjörnar och lurvbollar och samla äggplantor på väg upp till den stora fågelsaken i slutet av banan. Välj om du vill hjälpa eller stjälpa din vän. Eller, välj det sistnämnda, bra mycket roligare.
The Legend of Zelda
Det var här det började: sagan om en sovande prinsessan (Zelda) som behövde räddas, sagan om den bekräftelsesökande, stumma pojken med dålig klädsmak (Link). Något som är lite historiskt med just det här spelet är att det var faktiskt det allra första spelet du kunde spara på med en vanlig sparfil. Alltså det första spelet med inbyggt sparminne. Även det första spelet som släpptes sprayad med guldfärg köpt på Biltema.
Kid Icarus
Spelet från helvetet där du axlar rollen som en ängel. Spelet är sjukt jävla svårt. Men även sjukt jävla mother fucking roligt.Jag skämms över att säga det, men jag har aldrig klarat det här spelet, det enda jag lyckats med när jag spelat det är att slå sönder handkontroller så det låter som om det är knäckebröd i dem. Du spelar alltså som den handikappade ängeln Pit. Fjäderfånen Pit kan inte flyga, men han kan hoppa (lika bra som en gråsten ungefär) och ska rädda någon form av gudinna har jag för mig. Låter som en bra ide? "Våra GUDINNA är borta, vi skickar ut Pit, killen som INTE KAN FLYGA".
I vilket fall så är NES (Nintendo Entertainment System) bland det bästa som hände mig när jag växte upp. Jag var en "reject" under hela min barndom (och långt in i tonåren). Men med hjälp av mitt Nintendo 8-bit blev jag en hjälte, en hjälte som räddade planeter och prinsessor (om de inte råkade vara i nästa slott), jag samlade trianglar och kristaller och hoppade sönder pannbenet på åtskilliga Goombas, eller Ugglor som jag kallade dem när jag var liten. Jag var äntligen någon som betydde något, jag gjorde skillnad! Iallafall tills mamma sa att det var läggdags.
Jag vet att det inte bara är jag som har fina minnen från "gamle grå". Vilken unge född mellan 75-90 spelade inte Super Mario? Eller i vilket fall visste vem denna mustach prydde man var.
Jag tänkte nu dela med mig av mina absoluta favorit till NES, i ingen specifik ordning.
Mega Man
Fy fasiken vad jag älskade det här spelet! Det här är nog inte bara ett av de bästa spelen till NES, utan ett av genom tiderna bästa spel. Mega Man är en av mina två absoluta favoriter när det gäller spelhjältar. Jag drömmer fortfarande mardrömmer om den otroligt äckliga Ice Man banan (utrota alla eskimåer!)
Punch Out!
Boxnings spel! Spelet hette från början "Mike Tysons Punch Out" men jag antar att licensen för att använda hans namn gick ut efter en tid, och senare tryckta kasetter hette då bara Punch Out. Jag har väldigt fina minnen från när jag och min Morbror satt och spelade det här i mitt rum när jag var liten. Ord som "va fan ska man själv vara en lite räka för" och "slå fettot!" hördes ofta komma från min morbrors mun. att spela som en kille som inte ens når upp till motståndarnas otroligt manliga,och håriga magar, och att Mario agerar dommare och med Mike Tyson som (otroligt ful) slutboss kan inte ett spel inriktat på boxning bli bättre.
Ice Climbers
Det där jag sa om Eskimåer gäller inte när det kommer till hjältarna i Ice Climbers, som bär namnen Popo och Nana.
Det här spelet är nog den absolut bästa två-spelar upplevelsen du kan få på NES. Slå sönder tak gjort av psykadeliskt färgad is med en hammare lika stor som din tjocka faster, slakta isbjörnar och lurvbollar och samla äggplantor på väg upp till den stora fågelsaken i slutet av banan. Välj om du vill hjälpa eller stjälpa din vän. Eller, välj det sistnämnda, bra mycket roligare.
The Legend of Zelda
Det var här det började: sagan om en sovande prinsessan (Zelda) som behövde räddas, sagan om den bekräftelsesökande, stumma pojken med dålig klädsmak (Link). Något som är lite historiskt med just det här spelet är att det var faktiskt det allra första spelet du kunde spara på med en vanlig sparfil. Alltså det första spelet med inbyggt sparminne. Även det första spelet som släpptes sprayad med guldfärg köpt på Biltema.
Kid Icarus
Spelet från helvetet där du axlar rollen som en ängel. Spelet är sjukt jävla svårt. Men även sjukt jävla mother fucking roligt.Jag skämms över att säga det, men jag har aldrig klarat det här spelet, det enda jag lyckats med när jag spelat det är att slå sönder handkontroller så det låter som om det är knäckebröd i dem. Du spelar alltså som den handikappade ängeln Pit. Fjäderfånen Pit kan inte flyga, men han kan hoppa (lika bra som en gråsten ungefär) och ska rädda någon form av gudinna har jag för mig. Låter som en bra ide? "Våra GUDINNA är borta, vi skickar ut Pit, killen som INTE KAN FLYGA".
Nothingtown. (part 1)
Eftersom det från och med imorgon är Temavecka (Daaaaddaaaddaa! Premiär!) så tänkte jag skriva om något som inte kommer vidröra det ämnet avsevärt. Något som får bli en form av serie, se det som en tillbakablick i en såpopera i stil med "Våra bästa år". Fast då utan vodoo och och halvnakna män fångade i burar.
Nämligen min födelseort. Skärblacka.
Skärblacka är orten jag är född och levde mina första 19 år i.
Blacka som det kallas, är en mindre ort som ligger lite mer än 2mil utanför Norrköping, och har kanske en sisådär 4000 invånare.
Blacka skulle kunna beskrivas som porten till helvetet ungefär. Nu kanske jag överdriver, och många som är uppväxta "på landet" anser nog det om sina hemtrakter. Men det stämmer bra in på större mängden av invånarna här.
För mig veterligen ingen plats där så många lögnaktiga, egocentriska och morallösa personer har bosatt sig (ja okej då, möjligtvis Finspång)
Omoraliska handlingar är något som genomsyrat min uppväxt i Skärblacka. Min far lämnde min mor ensam med tre barn (mig och mina två systrar) när jag var runt 5 år. Han lämnade henne för två älskarinnor, den ena var en lång ranglig historia från Mora, och den andra var arbetet. Min far lät alltid jobbet gå före, alltid. Jag antar att det var vad han levde för både då och nu.
Min mor kämpade hårt för att ta hand om oss och inte falla allt för djupt i det där mörka hålet, som alla har stått på randen till och tittat ner i, när vi haft en älskad som lämnat oss. Och om det inte vore för mina morföräldrar är jag osäker på om vi hade klarat oss ur allt så pass bra som vi gjorde.
För det gjorde vi, jag och mina systrar står varandra så pass nära jag tror syskon kan göra. Men det beror inte enbart på allt detta, men mycket "tack vare" de saker vi var tvungna att genomlida tillsammans.
Men det tar jag vid ett senare tillfälle.
Nämligen min födelseort. Skärblacka.
Skärblacka är orten jag är född och levde mina första 19 år i.
Blacka som det kallas, är en mindre ort som ligger lite mer än 2mil utanför Norrköping, och har kanske en sisådär 4000 invånare.
Blacka skulle kunna beskrivas som porten till helvetet ungefär. Nu kanske jag överdriver, och många som är uppväxta "på landet" anser nog det om sina hemtrakter. Men det stämmer bra in på större mängden av invånarna här.
För mig veterligen ingen plats där så många lögnaktiga, egocentriska och morallösa personer har bosatt sig (ja okej då, möjligtvis Finspång)
Omoraliska handlingar är något som genomsyrat min uppväxt i Skärblacka. Min far lämnde min mor ensam med tre barn (mig och mina två systrar) när jag var runt 5 år. Han lämnade henne för två älskarinnor, den ena var en lång ranglig historia från Mora, och den andra var arbetet. Min far lät alltid jobbet gå före, alltid. Jag antar att det var vad han levde för både då och nu.
Min mor kämpade hårt för att ta hand om oss och inte falla allt för djupt i det där mörka hålet, som alla har stått på randen till och tittat ner i, när vi haft en älskad som lämnat oss. Och om det inte vore för mina morföräldrar är jag osäker på om vi hade klarat oss ur allt så pass bra som vi gjorde.
För det gjorde vi, jag och mina systrar står varandra så pass nära jag tror syskon kan göra. Men det beror inte enbart på allt detta, men mycket "tack vare" de saker vi var tvungna att genomlida tillsammans.
Men det tar jag vid ett senare tillfälle.
Long time no hear.
Länge sen man skrev här, eller blogg överhuvudtaget faktiskt.
Vad har hänt sen sist? Mycket, för mycket för att skriva allt i samma inlägg, får väl dela upp det lite kanske.
Men lite kortfattat har jag firat 1,2,3 och 4 månadsdagar med min älskade älskling älsk. 4 underbara månader.
Har även fyllt år, 21 till råga på allt. Varit på Håkan Hellström konsert och sett Magnus Betnér uppträda på Konsert och Kongress. Och hunnit averka några grymma fester.
Skriver mer när lusten faller in.
Cheerio!
Vad har hänt sen sist? Mycket, för mycket för att skriva allt i samma inlägg, får väl dela upp det lite kanske.
Men lite kortfattat har jag firat 1,2,3 och 4 månadsdagar med min älskade älskling älsk. 4 underbara månader.
Har även fyllt år, 21 till råga på allt. Varit på Håkan Hellström konsert och sett Magnus Betnér uppträda på Konsert och Kongress. Och hunnit averka några grymma fester.
Skriver mer när lusten faller in.
Cheerio!
